Att upptäcka sina mönster

Vi människor bär alla på mönster. De är inövade sedan länge och de har säkert vid något tillfälle skyddat oss eller hjälpt oss.

Men kanske inte längre? Nu kanske de till och med hämmar oss eller hindrar oss att leva helhjärtat.

Mönster kan bli automatiserade. De blir invanda och till slut så liksom ”bara sker” de. Men vi har självklart en möjlighet att ändra dem.

I våra relationer – vare sig det gäller arbete, vänskap, familj eller kärlek – är det lätt att agera utifrån våra invanda mönster. Vi vet från anknytningsteorin (Bowlby & Ainsworth) att våra tidigaste erfarenheter påverkar hur vi agerar i vuxna relationer och att mönster skapas. Alltmer diskuteras också hur trauman påverkar oss och ger mönster.

Det kan dock bli problematiskt när mönstren ställer till det alltför mycket. Då kan det vara läge att se dem i vitögat. Det kan vara tufft av olika skäl. Vi kanske inte vill, inte är beredda att göra arbetet eller inte vågar.

Men de sticker fram där som en kvarglömd strumpa under sängen. Vi kan ju lura oss själva och låtsas att inte se den. Eller vi kanske petar in den under sängen igen (och igen) för att vi inte orkar ta hand om den just nu, eller för att vi inte vet hur vi ska ta hand om den. 

Till att börja med handlar det nog bara om att se och iaktta oss själva utifrån utan att vara dömande. Att sen försöka förstå hur mönstren en gång hjälpt oss – vilka fördelar de haft, vad de skyddat oss emot. Är de våra egna eller nedärvda? Kan vi möta dem med kärlek och omtanke så kanske inte skammen eller självkritiken helt tar över. 

Motivationen till att våga testa nytt och stå kvar på vår egen sida kommer nog ur frågorna om hur livet skulle se ut utan dessa mönster, vilka vinster skulle det ge att bryta dem?

När vi förändras reagerar ofta omgivningen och vill putta oss tillbaka in det gamla. Om vi orkar stå kvar kan nya vägar ges och relationer omformas.

Kristin Neff, forskare inom självmedkänsla, menar att om vi möter oss själva med vänlighet istället för självkritik har vi större förmåga att förändra mönster som inte längre stödjer oss. Att utöva självmedkänsla är alltså ett bra stöd längs vägen.

Vi ska också minnas att bakom våra mönster ofta finns ett sår. Kärlek och omtanke till oss själva kan bidra till läkning av dem. 

När jag reflekterar över det här med mönster, ser jag också hur det hänger ihop med de åtta existentiella livsaspekterna. Jag märker att de flätas ihop. Forskning visar att vi genom att reflektera över och stärka de olika livsaspekterna kan öka vårt välbefinnande.

Jag tänker att livsaspekterna hör ihop med våra mönster på det här viset;

Känsla av sammanhang- kanske många av våra mönster kommer ur en längtan att få tillhöra, eller en rädsla att inte få tillhöra. Kanske står autenticitet i motsättning till att få vara en del av ett sammanhang. Eller så är det vår föreställning att det är så det ser ut. Vi tror att vi behöver ge upp oss själva för att få vara en del av. 

Meningen med/i livet - vad är min livsuppgift, vilka mönster ska jag sätta stop för, vad är mitt syfte, vad är meningen i/med mitt liv. Att bryta mönster eller välja nya kan leda oss närmare våra egna värderingar, behov och drömmar – det som ger mening.

Upplevelse av förundran – i den här processen kan förundran hjälpa till. Här över vi oss att se med nyfikenhet och med nybörjarens ögon.

Upplevelse av helhet –att få vara den jag vill vara och att vara älskad för den jag är. Att få känna mig hel.

Existentiell styrka och kraft - var hittar jag kraften och modet att möta det svåra i livet Vet vi var vi hittar kraften till att göra de förändringar vi behöver göra i våra liv? Var hittar vi vår inre kraft för att stå kvar i vårt nya?

Harmoni och inre lugn – genom att vara i lugn kan vi bearbeta och känna in det som sker på ett klokt sätt. Vi kan skapa relationer utan drama, vi kan stå trygga i det som är utmanande och obehagligt. Vi kan skapa mer av mönster som ger inre frid.

Förhoppning- vi känner hopp när vi förstår att mönstren inte är permanenta utan går att ändra, vi kan utöva hopp att det kommer att bli till det bättre och odla hopp om att vi kan utvecklas.  

Tillit som livskraft- att ha tillit till oss själva och till processen, till att det blir bra, till att andra vill mig väl, till att jag är värdefull.   

De åtta livsaspekterna är givande på så många vis. Det här är också ett sätt vi kan använda de åtta livsaspekterna. Det kan vara hjälpsamt och givande att lägga livsaspekterna uppepå som ett raster över ett tema eller en situation i våra liv för att resonera och få hjälpsamma insikter.

Är du nyfiken på att utforska de åtta livsaspekterna så är du varmt välkommen till programmet Leva Helhjärtat. Totalt åtta moduler med en livsaspekt i varje. Programmet är fullmatat med reflektionsfrågor, meditationer, kroppsguidningar och fakta.  Och du kan använda friskvårdsprogrammet om du vill.

Vill du utveckla ditt personliga ledarskap eller föra in de existentiella livsaspekterna i ditt team eller din ledningsgrupp- låt oss höras!

Ta nu väl vara på de sista dagarna i september! 

Allt gott!

Lotta