Ett påskägg med smakprov för själen

Påsken är en skön högtid tycker jag, en av mina favorithögtider. För mig är påsken vacker, kravlös och enkel. Jag lagar mat, gör det lite påskigt fint – men bara så mycket som känns bra. Inga måsten, ingen prestation.

Vi lever i ett av världens mest sekulariserade länder där många högtider tappat lite av sin ursprungliga innebörd. Men jag tänker att de oavsett fyller en viktig funktion – att få oss att bryta vardagen, visa omtanke, stanna upp och reflektera.

Och just i en tid som nu, när mycket känns osäkert och komplext, finns risken att vi håller fokus på det instabila och osäkra så pass mycket att vi själva också blir instabila och osäkra på något vis. Vi identifierar oss med det sammanhang vi fokuserar på så att säga. Kanske känner vi också stress och vanmakt över att det är svårt att påverka.

Därför tror jag det blir det ännu viktigare att ge plats att stanna upp och att ta tid för reflektion. Låt påsken vara en sån plats. En plats att lyssna inåt. Att känna tacksamhet över våra egna liv. Våra små liv.

Med våra små liv menar jag inte att vi ska vara egoistiska, stänga allt annat ute och bara se till oss själva. Tvärtom. Låt oss påminnas om våra små liv och vår lilla värld – där vi faktiskt har möjlighet att fokusera på vad just du och jag kan göra för andra och för en bättre värld. Vad vi kan göra i vårt sammanhang utifrån våra förutsättningar. Kanske i vårt yrke, för våra kollegor, i vårt grannområde, för våra vänner, i vår familj och släkt. Kanske kan vi skapa en ökad känsla av sammanhang genom att höra av oss till och umgås med vänner, familj, släkt och människor vi bryr oss om.

Även våra kroppar ingår ju i våra små liv. Att känna tacksamhet för vår kropp, genom att använda den i trädgårdsarbete, rörelse, hantverk mm. Att använda händerna till att skapa och leka fram något som kreativt vill födas. Att använda våra sinnen för att njuta av naturen och det vackra omkring oss.

Ju mer vi hittar hem i oss själva, står stadigt och fokuserar på det vi faktiskt kan påverka, desto mer kan vi nog också göra för att gynna oss själva och andra. Det kräver dock uppmärksamhet, fokus och närvaro att kalibrera kompassen och lyssna inåt.

Men det lönar sig. Jag kan lova dig, tänk så många år som jag slutade lyssna, stängde av, körde på och inte hade tillgång till mitt flöde. Det var liksom tomt och hårt i mig. Men när jag började lyssna inåt och landa. Där, i det stilla, där började något vakna. Närvaron. Glädjen. En inre styrka. Det är ingen quick fix, det kräver vår uppmärksamhet och vår insats, men det är så värt det.

Jag hoppas nu du får glädje av smakprovet som jag tror kan få dig att stanna upp och reflektera. Kanske väcker det något viktigt i dig. Vill du sen ta en större portion så är du varmt välkommen till det också. Glöm inte bort att du kan använda friskvårdsbidraget till programmet om du har.

Glad påsk!